Gemenskap


Få förunnat att få vara ute i fjällen med sina fina kollegor en hel dag. Så jag har vett att vara tacksam, nu när vi fick en sån härlig dag i Vålådalen.

Nästa vecka ska vi nämligen ut med sjuorna, och eftersom det är en ny tur för (nästan) alla så åkte vi upp och rekade turen, tältplatsen och omgivningarna. 

Vi gick ju utan tung packning idag, så utöver själva turen vi ska gå hann vi med två kaffestopp bara för att vi kunde, många samtal om högt och lågt och en hel del skratt. Blir en bra skolstart i år, det kan ni slå er i slalombacken på!

Full fart framåt!


Kört måndagspump! För höstschemat på gymmet är igång, alltså officiellt en ny termin både arbets- och instruktörsmässigt. Det blir en hel del att hålla reda på i höst, det är en sak som är säkert. 

Måndagsklass BodyPump, direkt efter jobbet, så det är ju perfekt i tid. Torsdagskvällar är det BodyBalance, tar upp instruerandet i det igen. Något konditionspass utöver det så tänker jag vara nöjd med min rörelsehöst ändå.

För utöver jobb och träning kommer kommer väl kanske det som blir min största utmaning i höst, och det har inget med träning att göra. Jag ska nämligen plugga igen! Jupp, varför bara vara tvåämneslärare (idrott och engelska) när man kan ha tre?! 

Så säg hej till garn, tyg och nålar! Här ska läsas textilslöjd! Jag läser på distans, och ska jobba samtidigt, men kommer att ha några inneveckor i Linköping. Så varsågod att tipsa om stadens godbitar! 

Utöver det ska en väl odla sina relationer, träffa sina vänner, hinna plocka lite svamp och andas också. Full fart framåt i höst alltså, och jag hoppas jag roddar ihop det hela. Det vinnande konceptet tror jag är struktur och planering, så det är mina mantran in mot hösten. Men jag gillar att ha många garnnystan i luften så det här blir spännande!

Wish me luck! 

Kickstart


Igår var jag inbjuden till Gymmix-föreningen i Vemdalen för att hålla i några pass för att inspirera deras ledare. De ville prova på det mesta, men var speciellt sugna på BodyAttack. Nu instruerar jag ju inte i det längre, men hade galet tur att världens bästa Anki följde med och körde den klassen! Min härliga mamma följde också med och passade på att få sig en rejäl dos träning.

För utöver Ankis Attack körde vi en förkortad Pump, en Sh'bam och avslutade med en BodyBalance. Deltagarna var som det verkade väldigt nöjda med dagen och härligt att själv få en kickstart inför hösten med en maratonträningsdag! Med både lunch och kaffe och trevligt sällskap på köpet. 

Och idag har jag träningsvärk på allehanda ställen.

Du vet att du är från Norrlands inland...

.. när du kan hälla dylika frysta bär i morgonsmoothien eftersom det måste göras plats för nya i frysen. Hjortron, vattenmelon och lite juice blev en finfin kombo. Slängde i några chiafrön med bara för att.

Bara för skojs skull

Tyckte det var för länge sedan det dansades på gymmet (inga dansklasser under sommaren), så jag drog ihop ett gäng och körde Sh'bam. Hmm, den där konditionsförmågan att röra sig åt sidorna verkar ha försvunnit med allt cyklande i sommar. Det blev ett jobbigt, och svettigt pass. As seen on the pic. Men uj, så roligt ändå! Och väldigt uppskattat av de som var med, härligt att kunna bjuda på lite onsdags-shake!

Oh, the morning glory

Så var den visst igång igen. Vardagen alltså. Fast vi började läsåret med en rejäl kickoff med alla våra skolor i norr, så en annan har hängt i Sundsvall i två dagar. Föreläsningar och workshops och middag med liveband till efterrätt.

Något stel i nacken efter gårdagskvällens tokdansande (snyggdans är inte vår grej) med härliga kollegor var det rätt skönt att ändå kliva upp onödigt tidigt idag och gå på det valfria yogapasset som erbjöds. En timme senare var jag något mer öppen i höfter och bröstrygg och hotellfrukosten smakade nog lite extra mumsigt!

Efter en sådan morgon var jag redo att starta dagen med ytterligare föreläsning och arbetsgrupper. Och kanske även redo att kicka igång hela vardagslivet med allt vad det innebär igen. Vad det faktiskt kommer att innebära tänkte jag återkomma kring i ett senare inlägg.

Var tog ni vägen?

Jag har inte övertränat i sommar, det är sant som det är sagt. Men en del har jag ju rört på mig. Träning inför cykellopp, själva cykelloppet, några löpturer, vandringar och lite så. Men just någon form av styrketräning har det varit oerhört lite av. Nu är väl biceps inte den muskel jag allra helst vill vara stark i (det är hjärnan och de posturala musklerna), men biceps är ju i någon form själva sinnebilden för styrka ändå. Jag menar, vilka andra muskler finns som emojiis?

Så stark är jag inte för tillfället, men skönt att ha varit iväg på ytterligare ett BodyPump-pass ändå. Bra genomkörare. Får jag till något ytterligare pass med styrkefokus utöver den pump-klass jag ska leda i höst skulle jag bli nöjd. Men jag tänker inte sätta upp det som något specifikt mål, det är väldigt mycket som ska få plats i vardagen i höst. Får återkomma om det i ett eget inlägg.

Så länge tittar jag och Stenmark (ja, det är en tallrik. På väggen. Jag är en tant. Som gillar sport) vidare på mina små biceps och drömmer om muskler på burk.

Värmland tur och retur


Förstå hur mycket vi hann prata, och hur vi utan att bli avbrutna kunde nörda ner oss i BodyBalance-låtar och koreografier från tio-tolv år tillbaka!

En av mina bästa vänner skulle ner till Värmland för att hämta ett flyttlass till sin mor. Jag erbjöd mig lite spontant att hänga med. Jag menar, kvalitetstid deluxe! Två dagar och 120 mil i bil är faktiskt lång tid att få umgås, och hinna prata till punkt. Och så börja om på samma ämne igen.

Kanske är jag knäpp som ägnar de sista dagarna på semestern åt att åka bil fram och tillbaka till Säffle, men med tanke på hur glad min vän blev när jag frågade om hon ville ha sällskap finns det som inga tvivel om att det var en fantastisk idé. 

Lite funktionell träning blev det ju med, det skulle ju även packas släp...

Kalla fötter

Bokstavligt alltså. Transportcyklingen hem från mina föräldrar idag blev en kylig historia. Tionde augusti, och mina tår försvann i cykelskorna. Jag cyklade från (eller aldrig in i) regnet, men en hagelskur, motvind och några rejäla kastvindar på bron bjöds jag på innan jag ver hemma efter en timmes cyklande.

Skönt ändå att rulla cykel igen, trots stela ben av både kyla och träningsvärk från måndagens BodyPump. Att ta sig iväg även när det inte är perfekt cykel-, löp-, skridsko- eller skidväder typ. Jag menar, de som tävlar i OS under de här veckorna lär ju inte ha varit där de är om de bara hade tränat i finväder...

Mitt bästa tips mot småätande

Är du någorlunda som jag så hamnar du ibland i småätande, speciellt under ledighet. Det fikas, tas en kopp kaffe till med något extra till, äts ingen ordentlig lunch eller middag och så blir det någon knäckemacka till på kvällen istället osv.

Inte optimalt för en hälsosam livsstil, för oftast är det ju inte bara ett äpple som småäts. Inte av mig iallafall. Men, nu skulle jag vilja presentera mitt bästa tips för att undvika att plocka kakor... Håll i er.

Lösningen stavas mönsterstickning! Det är helt omöjligt att snacksa med fem strumpstickor och två garnnystan i handen! Jag vaknade tidigt, satte mig för att sticka, bara några varv. Två timmar senare kom jag på att jag inte ätit någon frukost, och gjorde en god yoghurt- och melonfrulle. Sedan en kopp kaffe, men den hann definitivt bli kall, för jag stickade vidare och vips hade det gått ytterligare två timmar. Hade jag inte haft andra planer för eftermiddagen och var tvungen att lämna lägenheten hade jag säkert glömt bort att äta något mer. Nu blev det en god sallad när jag kom hem.

Och så ska jag ta det där kaffet nu. Men sen sticka vidare. Det är så roligt att ha lärt sig något nytt, så ja, kanske har jag blivit lite besatt... Skyller soffsittandet idag på att jag faktiskt tog mig iväg på en BodyPump igår och har en annalkande träningsvärk.

Vad har du för grej som gör att du glömmer tid och rum?

Ett hej och sista semesterveckan

Hittar ni renarna? De, liksom jag, tog sig en strandpromenad sista dagen på Storerikvollen. Eller, ja, det var nog inte renarnas sista dag. Men min. Så efter tio dagar i Norge med både rejält med jobb men också en hel del tid för återhämtning åkte jag tillbaka till Svedala igen. Det har varit dåligt med uppdateringar på bloggen, men å andra sidan så har jag varit dålig på att läsa andra bloggar med, så det kanske jämnar ut sig. Sugen på att skriva igen är jag iallafall, även om jag inte har så mycket tränings- och hälsorelaterat att komma med just för tillfället.

Men nu har jag som sagt varit hemma ett par dagar, och det har varit full rulle sedan dess, med bland annat ett härligt bröllop som stark kontrast till lugnet på volln. Idag går jag in på min sista semestervecka, och börjar den med tvätt, städ och rensning av garderob. Fick feeling. Om veckan blir en fantastiskt vacker och solig vecka, ja då tänker jag bara ligga på playan och läsa och filosofera , men annars så tänker jag mig att jag ska komma igång med lite rutiner och få lite ordning och reda på vardagslivet igen. Träna nåt vore ju lägligt. Och kanske plocka bär.

Tittar en på väderleksrapporterna så borde det kunna bli bra nog ordning och reda här hemma, och oavsett så ska jag njuta av veckan och ladda upp inför höstterminen. Men först av allt, ta upp tvätten.

Viktigt!


Jag hade kunnat skriva ytterligare ett inlägg om hur bra jag trivs här på Storerikvollen. Eller hur härligt det är att springa på stigen som varierar mellan torrt och stenigt till en mindre bäck efter ett rejält regnande. 

Men jag vill just nu skriva ett inlägg om någonting viktigare. Nämligen om säkerhet på fjället! Jag älskar att vistas i fjällen och tycker nästan lika mycket om att visa andra (speciellt mina elever) det fina med friluftsliv. Att det går att ha det gott, trevligt, till och med lite lyxigt i skog och fjäll.

Men ska friluftslivet bli fint så finns det en del saker som är väldigt viktiga att komma ihåg. Tycker att fjällvettreglerna här ovan beskriver det väl. De grundläggande grejerna som kan vara livsavgörande på ett ställe som fjället. Här kommer det inga byar eller städer varannan mil. Här kan telefontäckningen vara obefintlig. Här kan vädret ändras på fem minuter.

Igår hade vi fjällräddningen på besök här på hytta. En grupp från södra Sverige på fjorton personer hade låtit en femtonåring gå lite i förväg. Hen var väl klar efter lunchen eller så, riktigt varför hen gick vet jag inte. Vid ett regnstängsel hade femtonåringen gått fel. Hade hamnat flera kilometer åt fel håll. Igår var vädret ganska ok, hen hade egen ryggsäck med mat och förstärkningsplagg och hade till sist vänt tillbaka till nödstugan de gått förbi tidigare. Så fjällräddningen hittade. Innan det blev mörkt tack och lov. 

Gick alltså bra till slut men såhär i bakgrunden sitter jag och blir förbannad. På de vuxna ledarna som släpper iväg en person själv. På hur nästan oberörda de verkade efteråt. Jag råkade höra hur en ledare skojade om att de ordnade så bra fjällturer, det blev ju ett helikopterlyft. Gah, blir galen! 

Borde de inte istället samlat ha pratat om händelsen? Funderat på vad de ska göra annorlunda idag osv. Pratat extra om just säkerheten och vikten av att hålla ihop? Jag hoppas verkligen de åtminstone utvärderar det hela efteråt.

Själv tar jag med mig det här till i höst, när det återigen är dags för oss att gå ut med skolkidsen. Vi är ju ute med upp till 80 personer samtidigt, så just säkerheten är så viktig. Och aldrig att någon får gå före! Alltid vuxen först och sist, det är något vi aldrig har, och aldrig kommer, att tulla på! 

Ut och njut i skog och mark, men gör det med huvudet med är ni snälla.